Hej på er!
Jag vet att ni undrat vad som hänt de senaste 3 månaderna. Tiden har flugit förbi, och här kommer ett försök till en sammanfattning.
Sist jag skrev låg jag inne på infektionsavdelningen och väntade på provsvaren. Efter tre olika försök med antibiotikakurer hittade de tillslut rätt för att kunna ta död på lunginflammationen. Jag fick komma hem, och återhämtade mig ganska snabbt.
I oktober fick min systerson Henrik och hans Therese en liten dotter, Edith. Hon är jätterar, och ska döpas i Irsta kyrka imorgon - 28/2.
Anna och Philen kommer och hälsar på från Stockholm så ofta de kan. En helg i december åkte vi till saluhallen och inhandlade diverse delikatesser. Vi åkte också på julmarknad i Färna, där fler godsaker inhandlades. På kvällen blev det en härlig buffé.
Julen firades hemma hos Ida med Wallstensläkten. Det var mycket julklappar, mat och trevligheter. Min systerdotter Kristin var hemma från Barcelona över helgerna. Vi umgicks en hel del - jättemysigt!
Av mina fantastiska döttrar fick jag en biljett till musiklen Livet är en schlager, inklusive hotell och middag i Stockholm. Det var en jättemysig kväll. Dagen efter gick vi runt på Söder och shoppade och lunchade innan jag och Ida åkte hem till Västerås.
Nyårsaffton firade jag och min syster Ing-Marie tillsammans hemma hos Ida. Det blev en ganska lugn kväll. Efter årsskiftet har jag bott från och till hos syster i Irsta. Det är fullt ös med 2 hundar och en hel hög katter. Ibland kommer även hennes dtter Jonna och barnbarn Joline på besök. Då är tempot ännu högre! Mobiltäckningen är tyvärr inte den bästa ute i torpet, och det är bland annat därför jag varit dålig på att uppdatera bloggen.
Generellt mår jag ganska hyfsat. Det som är lite jobbigt är synbortfall och synrubbningar. Dessutom har jag inte fått tillbaka smaksinnet. Läkarbbesöket i januari gav dock goda nyheter. Datortomaografin visar inte på några förändringar på varken hjärntumör eller bröstcancer. Det verkar som att strålningen och hormonbehandlingen har goda effekter. (lite jävlaranamma skadar inte heller / Anna) En liten komplikation, eventuellt på grund av kortisonet, var att mina ben och fötter svullnade upp. Det visade sig att jag samlat på mig vätska. Det behandlades med vätskedrivande och är nu återställt. Den långvariga behandlingen med kortison leder också till att skelett och muskler bryts ned. Nu får jag åka till sjukhuset och få injektioner med Zoledronsyra för att stärka upp mig.
Idag har jag och Anna varit där och fått en sådan. Sen tog vi sjuktransport ner på stan för lite shopping. Nu sitter vi på Pitchers och har ätit och druckit lite.
Ikväll lagar Ida och hennes kärlek Tobias middag till oss. Han råkar bo granne med Anna på Wollmar Yxkullsgatan. Och nu verkar det som att även yngsta dottern snart blir 08.
Tack så mycket alla vänner, kollegor och släkt för att ni hör av er och tänker på mig. Det betyder så mycket! Ingen nämnd - ingen glömd.
