Känner mig trots allt fortfarande oförskämt pigg. Tog en långpromenad på f m. Besök av Annette och Ida. Kvällen avslutades som vanligt med ett parti kortspel tillsammans med Ulla som troligen får åka hem i morgon.

1 kommentarer

Rosanna

11 Sep 2014 21:17

Hej Ingbritt, det känns som om jag drömt om vårt möte utanför sjukhuset i Västerås, så overkligt att efter alla dessa år få träffa dig i en sådan situation....Jag har tänkt mycket på dig sen dess, visste bara inte hur jag skulle kunna hitta din blogg, har försökt med alla möjliga varianter, först igår kom jag på att fråga om den rätta adressen. Jag beundrar dig mycket (det har jag i och för sig alltid gjort) men den bendran jag känner i dag har ytterligare en dimension, du utstrålar kraft, beslutsamhet, styrka och mycket mod, bra Ing-Britt, väldigt bra, det betyder lika mycket som medicinerna och all världens behandlingar du skall genomgå, med dina, mycket ovanliga egenskaper i botten, kommer medicinerna och behandlingarna att åka gräddfil och utrota fienden som angripit din kropp. Fortsätt så, jag å min sida har bestämt mig för att tänka på dig en stund varje kväll och sända dig positiva tankar och en bön till Alltet att fortsätta ta hand om dig och låta din gnistrande livsvilja fortsätta att följa dig på vägen. Självklart känner du missmod i bland, men huvudsaken är att inte stanna i det, utan precis som du beskriver, snabbt förflytta dig till trevligare känslor. Som du vet är jag i Italien och återvänder senare del av oktober. Det skulle kännas väldigt bra för mig att få träffa dig, du ger mig styrka!
Varma kramar i sensommarnatten, din vän Rosanna

Kommentera

Publiceras ej